Hej bloggläsare.
Jag är arg, arg som jag vet inte vad. Vet inte vad jag ska göra längre.
Jag förväntar mig så mycket av andra!

Jah har kollapsat här inne brustit ut och in, vridit och vänt på allt jag har sagt.
Som om tårarna räcker till för att visa saknad,
eller som att ångesten räcker till för att visa längtan,
och de västa är..
att jag faktiskt kände mig trygg med dig.

det ekar, det är tomt.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst,
men det skulle inte beskriva eller uttrycka.
Inte nu. Inte senare.

Och fast vi båda vill
Mer än någonting annat
Så står det skrivet i pannan
att man väcker en ångest
när man släcker en annan

När jag går därifrån
Utan ett ord
Så vet vi båda två, att såhär kommer det alltid att vara.



jag är trött, ont i kroppen,
utmattad psykiskt och fysisk.
skönt att vara hemma..