"10 sekunder kvar.."

hallå "up above".

"Utöver det, massiv hemlängtan som kryper på en då och då. Men försöker slå ut det med att jag anntligen inte har nått att åka hem till längre. Morsan och syrran ja, men kan ju inte bo under det taket för alltid."

Jag vill inte ha det såhär längre. Jag saknar dig för mycket, jag älskar dig för mycket.
Du är ALLT och lite till, du är plus allt. du är min värld, du är min..tanke
Jag skulle ge dig allt, exakt allt, du peka på. Bara jag kunde, jag älskar dig så mycket!
du är den jag alltid tänker på, det känns som att jag inte kommer klara mig på ett år utan att veta, utan att känna eller höra. Jag kan inte sitta och längta tills du ringer och säger, "maria kom hit, ta en semester från allt"
Visst du sa aldrig så, men jag fick alltid komma sa du. Men du är i en annan världsdel, du är 6 år framåt, du är 6 år bort från mig. du är inte här!
Morgondagen kommer bli så jobbigt, jag spenderar min tid på att rita på min arm, ett stort blått B lyser på handen. Den står för dig, B, Bror.
B,Bror, B Love


Something went terrably wrong. All i think of, is U.
I find my self smiling, whenever i think of.. U


Vi har väll inga hemligheter kvar? 
- Det börjar verkligen gå över styr nu.

Det är din oförmåga att kunna göra dig förstådd i ord som sätter
dig i dessa situationer. Vi är labila och oberäknerliga
som håller på såhär, och du har gjort mig rädd för sällskap.
Jag är hellre ensam och logisk än tillsammans och inpulsiv.
Its all fun and games til' someone gets hurt.
Ett slag i magen åt fel håll, ett slag utåt.
Kom nära mig och ta det som en man.
Men du skulle aldrig våga bli förstådd.
You took it all away!

Oinspirerad och skrivsugen men vart fan kan man
skriva någonstans. Folk har en tendens att alltid
välja ut nyckelord åt helt fel riktning.
Utan frustration eller oro.
Utan att tryckas, trängas eller tyngas ner
av andras tankar om dom själva.
Eller mina egna.
Som att vi aldrig fått egenskapen att känna
från första början.
Fy fan va skönt.



Jag vill gå och sova nu. Den här dagen, den här veckan. Den här månaden. Hela mitt liv, baseras på en saga.
En mardrömm, som jag trodde var underbar. Tills jag såg er andra.
Jag ligger ju förfan och ruttnar nu i min egna sorg och mina egna tårar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0