jag hatar dig för att du är inte den jag trodde att du var

Jag undrar vad du tänkte när du gick där.
Om du kände en vemodig glädje ändå, över att äntligen få slippa.
Jag undrar om du tvekade,
Om du tänkte för en sekund att du kanske orkade lite till..
Du kämpade länge, du försökte,
men världen svek och jag förstår att du inte orkade.
Jag undrar hur du kände när luften tog slut,
jag undrar vart du är nu.
Vart du än är så hoppas jag att du för en gångs skull är lycklig och funnit frid.
Du är inte våran älva längre, du är våran ängel.
Nu har du äntligen fått riktiga vingar..
Nu är en del av våran familj bort, en av oss som förstod varandra.
Jag vill inte att nån av er andra flickor lämnar den.
Det kommer alltid vara vi mot världen.
Orkar inte fixa felen på den, och jag gjorde den på 5 minuter. Så klaga på, tar inte åt mig för jag vet att jag kan bättreeee, så blööööh
Har ont i hela kroppen, det ilar, och
huden ömmar. Känner mig äcklig,
även fast jag duschat. Ser förjävlig ut också.
mitt självförtroende ligger på botten
och jag är ledsen och förbannad.
jag känner mig så jävla ful och äcklig.
inte nog med det så är jag sjukt sjuk.
halsen är svullen, käften är slemmig
och ögonen gör ont. huvudet också.
Uggh, ångesten kapar mitt liv. Den kryper sakta fram igen
Det är så jävla frustrerande, vet inte om jag ska slå sönder
mina nävar eller om jag ska gråta. man kan inte påbörja något
sånt här och sen bara strunta i det. o du är inte ens värd att jag
ska tänka på det här, för du ser inte ens vad du själv håller på med.
förstår inte vart det är svårt för dig, vem som helst förstår..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0